T. Nilsson

Jag vet inte vad jag ska tro längre. Kärlek, de existerar inte för mig längre. Inte i min värld. Kommer aldrig mer lita på kärleken. Det är så jag känner. Det finns inte. Jag vet sanningen, den finns. Men de svider. Svider att erkänna. Allt är så förbannat fel just nu. Fel fel fel. I hate this. Jag vill bara förtränga, men är de sålätt när man håller kvar, krampaktit och vägrar att släppa. Nej de går inte. Jag spelar stark. Det är min enda utväg. Lura mig själv, till ytan iallafall. Men de hjälper inte när mörkret faller. När ensamheten tar över. När jag tvingar mig själv till sängs för att sova. Blundar hårt. Försöker tänka ytliga tankar för att dölja dom riktiga. Men de hjälper inte. Enda mannen jag vill ha i mitt liv nu är du, fina du pappa.
<3