söndag 13 december 2009
när allt skiter sig.
Ett telefonsamtal. Gråter sönder mig. Ett telefonsamtal på över 40 minuter. Drömmarna fortsätter, natt ut och natt in. Vaken om nätterna, Uppe med tuppen. Inte mycket sömn här inte. När allt skiter sig. När saknaden och ångesten tar över. När man börjar fundera på vad fan man har gjort för fel, när man inte har gjort något fel. Vanligaste för kvinnor att ta självmord är att genom att ta tabletter, det har vi lärt oss i skolan. Varför ska vi lära oss de? Jo när allt skiter sig kanske. Kärlek ska vara någonting vackert, någonting vackert, och de ser jag hos så många. Att kärlek är någonting så jävla vackert. De va de för mig med. Ett tag, 2 år. Men nu suger mitt liv hejdlöst. En död i familjen, de gör inte saken bättre. Jag är rädd, livrädd. Så fort dörren stängdes forsade tårarna igen. Jag klarar inte av ensamheten. Hur fan ska jullovet sluta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar