Ensamhet

Snart är det dags. Ska in i duschen. Där blir jag ensam. Jag vill inte vara ensam, jag går in i mig själv. Djupt. Ångest, tårar, förtvivlan och räddslan. Jag orkar inte. Vill inte vara själv. Imorn åker jag tillbaka till Vadstena. Där är jag aldrig ensam. Tänker bo hos Ida yttligare en vecka, 3:e veckan i rad. Hoppas det är okej för henne? Om hon vill får hon slänga ut mig, då flyttar jag vidare. Jag tänker inte vara ensam. Klarar inte ens av att duscha ensam i 12 minuter.

Jag måste alltid ha någonting att göra. Jag bokar upp, helg för helg. Jag får aldrig vara ensam. Nästa helgs planer:
Fredag: sova kvar i Vadstena hos Ida. Åka hem på lördag.
Lördag: träffa Isak, no more.
Söndag: Farmor, med jenny. Here i come!
Nu är det dags. Dags att duscha. Jag vill inte. Önskar ibland att människor inte behövde duscha. Önskar ibland att vi satt ihop två och två. Aldrig vill jag vara ensam.