Jag sitter och försöker förstå mig på det här med tid.
Ibland rusar klockan iväg.
Men en dag som idag, när jag sitter hemma, och bara stirrar ut i tomma intet,
så är klockan lika mycket som den borde varit för 30 minuter sen.
Det är alltid samma veva när man är sjuk.
Jag smet ut imorse, när mamma hade åkt till jobbet.
jag kunde inte låta bli, jag vill bara få känna på snön innan den försvinner helt.
Redigera bilder, det är nog det som min dag har bestått av. Hitils.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar